2 veckor har gått min vän, 2 veckor sedan du lämnade oss. Försöker att inte tänka på de som har hänt dig, men de är svårt. Allting gick så fort, från att vi satt hemma hos dig o spelade TP o inte kunde ett enda svar, haha kommer du ihåg? Vi kom fram till att vi va helt körda när de gäller allmänbildningen o la ner spelandet o satte oss ute på eran baksida o drack massa vin? Sen kom Johan o hans vänner, så satt vi där allihopa o skratta hela natten lång, vi la oss inte förens vid 6 på morgonen.. Kommer aldrig glömma den kvällen, en varm o underbar sommarkväll i Augusti, du va så glad o kärleksfull, du sa så mkt fint o ja fick så varma kramar. Sen gick de några dagar innan vi hördes, när ja fick höra din röst, hörde ja direkt att du inte va helt Ok, ja frågade men du sa att de inte va något.. Va va de som hade hänt? Varför berättade du inte för mig? Vem eller vilka gjorde dig illa? 5 dagar efter detta kom den hemska kvällen när du helt tappa fattningen o hotade folk i din omgivning, de va så obehagligt. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få se dig i de skicket du va i då.. Sen hamnade du på de där hemmet, vägrade prata me någon o sa bara att du skämdes o ville va själv. Dagen de ringde mig o berättade att du hade lämnat oss o livet här på jorden har satt djupare spår än vad du tror... Saknar dig mer än va ord kan beskriva.

Har så mkt frågor fortfarande o de är tyst från alla i din familj, ingen svarar när ja ringer ingen säger någonting. Jag vet inte ens om de blir någon begravning, vilket ja vill att de ska bli! Hoppas verkligen du har de bättre där du är nu o att du slipper den smärtan du hade inom dig, den ja såg i dina ögon den där dagen.
Tänker på dig stumpan

♥ ♥